Kristna knep och knåp

1969 ersattes skolämnet kristendomskunskap med det något bredare ämnet religionskunskap. Man skulle kunna hävda att det var, om än varken den första eller den sista, en spik i kistan för statsreligionen.
Trots ivriga försök att föryngra de medier som stod ungdomen till förfogande för att leda in dem på den rätta vägen hade man tappat praktiskt taget en hel generation.

En av de mest moderna och ungdomifierade publikationer som gavs ut är måhända tidningen ”Kyrkan och Barnen – Barntidning för hem och söndagsskola”. I min ägo har jag, tack vare en lokal andrahandsbutik, ett fyrtiotal nummer av denna skrift, merparten utgivna 1947.

De flesta av dessa nummers förstasida pryds av en bibliskt historisk teckning och en ”minnesvers” vanligtvis hämtad ut Nya Testamentet. Det i sig är kanske inget att förundras över, kyrkan vill givetvis förkunna det kristna budskapet och låta barnaskaran ta del av den heliga skrift.
Vidare avhandlas de tio budorden och förklaringar gives, sålunda kan vi alltså läsa om det tionde budet (för de sekulariserade: Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller tjänarinna, ej heller något, som tillhör din nästa.):

”Tionde budet: Vad är det? Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke draga, locka eller tubba ifrån vår nästa hans hustru eller tjänstfolk, utan förmana och tillhålla dem att bliva kvar och troget göra vad deras plikt fodrar.”

Andra sidan behandlar den söndag som tidningen ges ut.
Den tionde maj, bönsöndagen, kan vi läsa att bönen är likställd med att äta eller tvätta sig, som barn tycker man kanske inte om att göra det varje dag, men om vi följer våra mödrars och lärarinnors tillsägelser faller det med tiden naturligt. Resterande innehåll är vanligtvis sedelärande sagor och berättelser.

Slutligen kommer vi då till den roliga sidan, en belöning för att vi memorerat minnesverserna, lärt oss budorden och förklaringarna och tagit del av de tankeväckande berättelserna (som om inte det vore belöning nog). Ibland består sidan av en ”korsordsgåta”, ibland får vi till skänks en tecknad serie, till exempel den av Elsa Beskow illustrerade historien om Katarina von Bora, Martin Luthers fru.
Detta är en följetong som spänner över ett tjugotal nummer, de fyra första rutorna berättar för oss:
1. att hon föddes 1499
2. att hon började gå
3. att hon med sina tre äldre bröder lekte på Lippendorfs gods
4. och slutligen att hon bekantade sig med godsets hästar trots att hon bara var fyra år.

Där tvingades vi ta ett nagelbitande cliffhangeradjö av henne för den veckan. Man undrar onekligen hur det skall gå för Katarina, hästarna och de äldre bröderna.

Den utan tvekan mest pyssliga och belöningsgenererande delen av roliga sidan var emellertid den som betitlas ”Prisuppgift”. Detta var inskickningstävlingar där det till de tio först öppnade rätta svaren utlovades inte mindre än ”10 pris”.
Jag återger här till denna bloggs läsares stora nöje den uppgift som de som var barn som den 1 december 1945 fick sätta tänderna i:

Vem har skrivit de flesta psalmerna i vår psalmbok?
Nämn en psalm som är skriven på 400-talet?
Hur många psalmer har endast en vers?
Vet du vilken psalm i psalmboken, som kallas ”nävervisan?”
Vet du vilken psalm, som kallas ”den kristliga dagsvisan?”
Vilka psalmförfattare ha skrivit mer än 30 psalmer i psalmboken?
Kan du säga fem psalmer, i vilka det talas något om fåglar?

Alla frågor avser endast psalmerna 1-600 i vår nuvarande psalmbok.

Innan ni kastar er över uppgifterna vill jag komma med en stilla förmaning: Googla er inte till svaren, det är inte bara fusk, det förtar också hela glädjen i att i 600 psalmer leta fåglar och memorera namn på urgamla herrar.
I övrigt vill jag bara säga lycka till!