Nyckeln till frihet

I ett tidigare inlägg presenterades några av de hjälpmedel som vetenskapen utvecklat i kampen mot onanilasten. Läsare må finna ämnet generande men då det i dessa dagar verkar finnas en utbredd slapphet, en låt-gå-anda, gentemot riskerna, psykiska som fysiska, som följer onanistens tvångshandlingar vill jag här rikta er uppmärksamhet till en text skriven i allas intresse.

Tecken och ting presenterar hänfört: Medicine och filosofie doktor Henrik Berg, praktiserande läkare, och hans praktverk Läkarebok, utgiven 1919.

”I våra dagar göres det ej litet för att varna människor för att rädda dem undan dryckenskapen. Men huru litet göres det ej för att rädda någon från den förfärliga osedligheten!”

Man kan här peka på riktigheten och framsyntheten i doktor Bergs påstående. 1917 infördes motboken i hela riket, 1922 hölls folkomröstningen om ett totalt rusdrycksförbud. Om inte titlarna kan anses tillräckliga för att kvalitétssäkra hans ord torde denna inledning sätta p för eventuella tveksamheter.
Berg drar sig inte för att ge en känga till kollegor som inte har vett att uppmärksamma problematiken tillräckligt:

”Kellog anmärker, att det är sannolikt att utövningen av denna last är långt mer allmän än vad läkare äro villiga medgiva”.
Kellog är för övrigt just den man tror: Frukostflingemannen.

”Mer än en ung man, som någon tid varit offer för lasten, har sedermera erkänt, att den förefunnits allmänt i skolan, där han gått, och att han där lärt sig dem”.

Man kan då tro att man kan rädda ungdomen genom att ta dem ur skolan och bedriva hemundervisning, riktigt så enkelt är det dock inte, ty även i hemmet, denna till synes tryggaste plats för barnen, sprids kunskapen i lönndom:

”Något äldre småttingar förledas stundom därtill av dåliga ”barnflickor”, som vilja ”roa sig”… Under pubertets-(mogenhets) perioden börjar många onanisera utan att hava den avlägsnaste aning om att det är något farligt eller orätt”.

Onanisten är förhållandevis lätt att upptäcka för den med tillräckliga kunskaper om de symptomer som uppstår:

”Onanisten blir ofta blek. En viss förstämning, dolskhet och modlöshet utbreder sig över hans person; istället för det förr så friska väsendet infinner sig en betänklig oro, skygghet och fruktan. Småningom försvagas viljan, minnet minskas och tankeförmågan försvinner. Kroppen förlorar sin ungdomliga friskhet, i det att hela nutritionen (näringstillförseln ,min anm.) blir lidande. Ofta ligga ögonen djupt, omgivna av blåaktiga ringar. Lätt inträder svettning. Hela uttrycket är sjukligt, gången är stundom vacklande. Onanisten blir inbunden, skygg och förlägen, söker ensamheten och undviker gärna andras sällskap. Blicken blir ostadig. Han vill ej gärna deltaga i jämnårigas lekar. Fortsättes lasten, så tilltager avmagringen och nervsvagheten. Andtäppa och hjärtklappning uppträda, smärtor kännas än här, än där; oftast i ryggen; trötthet erfares, i synnerhet över länderna; synen och hörseln minskas; hysterisk kramp och danssjuka kan uppträda. Stundom inträder sinnessjukdom, särskilt fånighet.”

Doktor Berg fortsätter med att citera ett brev han mottagit från signaturen ”En fallen yngling X. Y. Z.” Ynglingen har, med Guds hjälp, lyckats bli herre över sin situation efter tre-fyra års synd. Dock kvarstår sviterna. Likheterna i symptomen är slående när brevskrivaren beskriver sin egen situation:

”…en usel varelse, som bär lastens stämpel på mitt bleka ansikte med blåa ringar under ögonen. En ihållande förstoppning tycks även vara en följd av lasten… Kanske jag förverkat hela mitt liv,kanske jag skall bliva så här i hela livet. O, tanken därpå gör mig vansinnig…. Mitt hjärta klappar även fortare än vanligt och jag har smärtor än här och än där i bröstet samt ibland även i veka ryggen."

För att inte hamna i samma situation som ”En fallen yngling X. Y. Z.” råder Doktor Berg avhållsamhet från följande:
Alkoholbruk, kaffe, te, cigaretter, för mycket mat, särskilt för mycket kött (frukostflingor säger han dock inget om), en alltför varm bädd (bolster!), dålig luft i sovrummet, romanläsning, teaterbesök, osedliga bilder, opassande samtal och visor m. m.
I ett tidigare kapitel som avhandlar omskärelse finner vi även att en utförd sådan kan vara till god hjälp då:
”Den förhindrar orenlighetens samlande under förhuden med kliande och inflammation, en lätt uppkommande anledning till onani”.

Den största och värsta inverkan har dock dåligt sällskap.
Kellog förklarar:
”En enda dålig pojke kan göra så mycket ont i en församling att församlingens hela prästerskap ej kan motverka det. En enda pojke är en pest, mot vilken kolera, smittkoppor och den verkliga pestsjukdomen äro ingenting”
”En gosse med en tändstickask i ett krutmagasin är ej i större fara än en gosse i sällskap med de flesta gossar på gator och i skolan”.

För den som redan hemfallit åt styggelsen rekommenderar doktor Berg följande:

* Särskilda nattpåsar för små barn, för att hindra dem att röra vid könsdelarna.
* Rörelse, gymnastik är hälsosam (att klättra på stänger och linor med benen borde ej få ske i skolor utan noggrann övervakning, att lärjungarna aldrig glida ner med könsdelarna tryckta till stången eller linan).
* Dagligen på morgonen översköljning med rumsvarmt vatten. Tvättningar av könsdelarna med kallt vatten under 10-15 minuter.
* Man bör aldrig slå eller skrämma ett barn, som onaniserar, emedan man därigenom kan grundlägga en nervsjukdom.
* När frestelsen inträder bör onanisten hålla händerna och allt annat borta från könsdelarna och i stället räcka upp händerna i bön till Gud, som visserligen skall giva kraft till full seger. (Detta rekommenderar ”en norsk författare”, osäkert vem.)
* Sov på en hård madrass, undvik att ligga på ryggen, sov helst på höger sida, ät enkelt (gärna frukostflingor, min anm.), motionera kraftigt och gå till sängs först när verklig trötthet inställer sig.

Onaniserandets faror är som synes många, belöningarna få och flyktiga.

Lyd doktorns råd.