Invalid lifestyles

Tanken bakom ”Invalidernas egen tidning” är att invalider skall kunna tjäna en hacka på att sälja den.

Väl så, det är en idé som senare har anammats av Faktum, Aluma och Situation Stockholm. Det är lätt att övertyga mig om att invaliderna anno 1949 inte hade det så fett, så en extra inkomst baserat på ett arbete är säkerligen som de själva säger (de som producerade tidningen, inte nödvändigtvis invalida), behjärtansvärt.

Man kan förvisso fråga sig hur det ter sig för en invalid som, inbillar jag mig, ofta har svårt att röra sig att nasa tidskrifter, men tanken är ändå god och då skall man inte hänga upp sig på petitesser.

En sak som man däremot kan beakta är innehållet.
Till skillnad från de hemlösas tidningar som till merparten innehåller artiklar om just de hemlösas situation i Sverige och världen (jag utgår från tidningen Faktum här då det är den enda i genren jag läst), ett innehåll som åtminstone stärker min tro i att epitetet ”De hemlösas tidning” är riktigt, handlar invalidernas egen tidning inte ett skit om deras situation. Istället får vi läsa om:

”Den stora festen”

Titeln här anspelar på berättelsen om när Alexander den store skulle hålla ett praktfullt gästabud. Till denna festlighet bjöds mängder med storheter in, konstnärliga som vetenskapliga, alla dessa storheter var välkomna, på ett villkor: De var tvungna att enbart känna glädje och förnöjsamhet i sitt hjärta. Följden blev att inte en enda gäst dök upp och Alexander fick därmed sig en läxa: alla människor känner någon typ av missnöje.

Vi presenteras därefter en sedelärande uppmaning om att man tålmodigt skall härda ut sina prövningar och inte gnälla eftersom förtjänsterna efter uthållen prövning är större än lidandet.

Ett exempel på detta, får vi läsa, är:

"När negrerna skala vada över en strid flod lägga den en tung sten på sitt huvud. Bördan gör nämligen foten säkrare och det går lättare att hålla balansen i den strida floden."

Vidare får vi veta att Gud fader själv har bjudit oss på fest, och till skillnad från Alexander bjuder han även in de som inte kallas storheter. På denna fest tillämpas emellertid en dresscode:

”- Min vän, kom ihåg, att skall du få vara med på livets stora fest kan detta endast ske, om Du kastar bort knotsamhetens, bitterhetens, avundens och otacksamhetens usla trasor – och ikläder Dig mildhetens, välviljan , kärlekens och den innerliga tacksamhetens klädsamma dräkt”

Efterföljande artikel är en återgivning av ett stycke ur en bok skriven av en amerikansk författare med det aktuella namnet Carnegie.
Artikeln följer samma mönster som ”Den stora festen” och vill i huvudsak förhindra oss från att klandra och kritisera andra i ett negativt ordalag, vi skall akta oss extra noga för att gnälla på ”…vår arbetsledare och vår pastor…”. Istället skall vi finna att det är bättre för oss att tala väl om den än att ”…ständigt tjata och kritisera deras göranden och låanden…”

Den sista artikeln är i sammanhanget något av vad den heter, ”Att skilja sig från mängden”.

Nu skall vi lära oss att inte följa normen bara för att smälta in.

Vi lär oss att mode är något flyktigt, att man inte blir en riktig karl av att supa och snusa och att en rikstäckande kampanj under parollen ”Det är icke modernt att röka” på ett år skulle få alla yngre damer och de flesta yngre pojkar att sluta röka.

Damernas rökning är förövrigt extra illavarslande och dum: ”…ehuru de borde veta, att denna vana förstör deras utseende och medför stora risker på många sätt för deras viktigaste uppgift här i världen – att bli maka och mor en gång…” . Liknande kampanjer skulle också kunna motverka de ack så ungdomsförstörande påfunden dans, osedliga förhållanden och nattsudd.

Kort sagt: Var dig själv, så länge du inte klagar över missförhållanden och uppför dig så som anstår en hederlig kvinna eller man.