onsdag 5 november 2008

XXX - begynnelsen

Ordet Styx bör inte alstra fruktansvärt många associationer. Jag tänker mig att ungefär lika många förknippar det med rockbandet som med floden. Det är även dessa två förslag man, i skrivande stund, får om man söker på ordet på den svenskspråkiga Wikipedia.


Vad kanske inte riktigt lika många förknippar det med är tidskriften med undertiteln ”Den moderna herrtidningen”.








Det är enkelt att i vår tid raljera över den påstådda moderniteten i en tidskrift som försöker egga sina läsare med bilder på ett par mamelucker,







engagera med en benpristävlan, där läsarna uppmanas skicka in sina egna bilder,






roa med roliga historier under rubriken ”Plats för skratt”,


Han: - Jag sade till min flicka i går kväll att jag skulle ge henne en kyss för varje steg på vägen hem.
Han: - Och vad sade hon om det?
Han: - Hon sade att hon var glad att det var modernt med trånga kjolar.

(Det roliga i den här historien är att de bägge junkrarna går under samma benämning)

Vaktmästarn: - Hallå där, var så god och beakta, ni får inte dansa på det där viset här inne, inte!
Jazzkisen: - Vi dansa inte, vaktmästarn; min flicka har svimmat.


(Det roliga i den här historien är att den innehåller titlarna Vaktmästare och Jazzkis)

- Nu fösrtår [sic!] jag varför en flicka alltid kommer för sent till ett överenskommet möte.
- Verkligen, men du är vis. Och varför, om jag får fråga?
- Jo, hon har alltid letat efter sitt osynliga hårnät.

(Det roliga i den här historien är att den inte är rolig, så kallad antihumor)


och inspirera med annonser av pikant natur.







Större delen av Styx´s innehåll utgörs dock av noveller.
En av dem, ”Livet på en pinne”, handlar om det unga kärleksparet Rena Rammberg och Åke Stenström.

Åke blir upprörd när det visar sig att Rena känner bordellmamman madame Pierpont, som han själv känner till efter ett flertal besök på hennes ”inrättning”. Måttet rågas när Rena berättar att hon tänker söka anställning hos madammen, förlovningen avbryts och den eviga olyckan tycks vara ett faktum. Till slut blir dock trånaden efter den sköna Rena för stor för den kärlekskranke Åke, han kryper till korset och beger sig till madame Pierpont för att, om inte lyckas övertala Rena att sluta upp med sitt snusk och gifta sig med honom, så åtminstone njuta hennes kropp på samma vis som övriga gäster i denna syndens boning. Historien slutar så med att Rena berättar att hon är damfrisör på madame Pierponts dam-barberstuga. Det är ett underligt slut.

Som sagt, att göra sig lustig över detta i dag vore enkelt, men inte särkilt roligt. Då är det roligare att ägna någon tankeverksamhet åt valet av namnet. 1924, det år då detta nummer gavs ut, kunde gemene man gissningsvis bara förknippa det med floden som alla måste fara över för att komma till dödsriket.

Man kan således fråga sig om redaktören, Gösta Rodin, i själva verket ville varna allmänheten för följderna av ett nyttjande av detta material. Ni hänger med i tankegången nu va?: Osedligheter i såväl bild som text – onanilasten – fysisk och psykisk katastrof – för tidig död.

Å andra sidan insåg han kanske, som så många andra, att ett namn med en ovanlig bokstav i är tufft.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt med antik porr. Jag blev riktigt uppeldad faktiskt.

Anonym sa...

Gud, så rart!!!

Anonym sa...

Aha, tack för infon! Never the less, så gillar jag det inte! :p